I alla fall, när vi åkte på vägen mot Jossans hus och jag såg de första höghusen så fick jag en stark känsla av Tjernobyl. Alltså, den där lilla orten i Ukraina, där man sett bilder ifrån nu på efterhand med dessa höga, gråa betonghusen.

Väl inne i byggnaden, så får jag veta att Jossans lägenhet ligger på åttonde våningen, vilket jag inte hade några problem med, men när jag väl kom in i lägenheten och går ut på balkongen så blir jag lite skraj. Först och främst så var det högre än vad jag trodde, och för det andra så "lutar" balkongen lite utåt, om man säger så. Troligtvis för att eventuellt regn ska rinna av. Likväl så tog det ett antal timmar att vänja sig och känna sig "trygg" i lägenheten.

Jag tror att min rädsla för döden ligger till grund för min rädsla för detta. I vanliga fall är jag inte höjdrädd eller vidare känslig när underlaget lutar. Men nu, när det kombineras, så känner jag att om till exempel balkongräcket släpper så kan jag ramla ut och dö - vilket jag är rädd för. Samma sak ligger till grund för min tvångstanke att kolla spisen innan jag lägger mig - då det kan börja brinna och jag brinner inne.

Jag ska se om jag kan ta en bild imorgon så ni får se byggnaderna här. Nu ska jag snart sova tror jag.

Haido!