...jaha?
Jag antar att de flesta av er som läser detta har hört talas om "Nattknappen". Ett jour-nummer man kan ringa om man känner sig rädd eller otrygg när man går hem sent på natten. En krönikör på Aftonbladet har skrivit om detta, och krönikan hittas på följande länk: http://www.aftonbladet.se/debatt/kronikorer/lisamagnusson/article5993332.ab
På nattknappen.se står det följande: "Syftet med Nattknappen är att skapa trygghet för alla som rör sig ute i Stockholms län fredagar och lördagar mellan 23:00-03.30."
Det står alltså att det är till för alla, inte bara kvinnor som är rädda för att bli våldtagna, utan även män som är rädda för att bli misshandlade eller rånade.
I krönikan så lyckas hon få nattknappen att låta som något negativt. Något som kommer få fler att vara rädda - bara för att det blivit legitimt efter att nattknappen kommit till. Jag undrar bara varför? Varför har hon en sån negativ inställning till detta för?
Jag kan hålla med henne om att kvinnor ska inte behöva känna sig otrygga och rädda på väg hem från krogen och liknande, men det är så det ser ut idag. Man kan välja hur man vill se på fenomenet "Nattknappen", antingen är det något som är bra då man alltid kan ringa någon och prata på vägen hem om man känner sig rädd. Eller så kan man se det som något hemskt, något som får fler att känna sig rädda för att det är "okej" att vara rädd.
Jag tror att folk i alla år har varit rädda när dom gått hem, ensamma på en mörk gångväg, och man är rädda även idag. När någon väl tar lite initiativ och ger en viss form av trygghet så säger man nej till detta och är negativ, varför?
För övrigt så är nog unga män lika utsatta som unga kvinnor - fast på ett annat sätt. Kvinnor är mer utsatta för våldtäkter, medan män är mer utsatta för misshandel. Det pratas tyvärr inte om detta i samma utsträckning. Kan ju bero på att det inte direkt finns någon manlig motsvarighet till feminism, vad vet jag.
Nu ska jag sova i alla fall, hörs imorgon!
Kommentarer
Trackback